Mitt oglamorösa liv

Tydligen lever jag ett hyfsat glamoröst liv, ja de fick jag iaf höra och jag tror personen baserade de på mina naglar.

Hur som, jag kan helt ärligt säga att mitt liv nog är lika oglamoröst som alla andra tycker att sitt eget är.

Dvs, jag kliver upp på morgonen efter att ha varit vaken titt som tätt, sprungit mellan olika barn och olika sängar och oftast vaknar jag inte ens i min egen säng utan i Lillrpinsens säng med en arm eller kanske en fot i ansiktet.
Jag kliver alltså upp med svarta ringar under ögonen (som ibland är gårdags smink) och något sunkit linne (för att Lillprinsen inte ska använda mig som tutte)
Försöker få alla barn klara i tid och för att de ska lyckas krävs både tjat och mutor.
Har jag tur får jag ta hand om kaoset familjen lämnar efter sig och har jag mindre tur får jag traska runt byn i närmare en timme.

Väl vid köksbordet äter jag en halvtråkig frukost, oftast bestående av en hårdmacka och en kopp te. Vill jag lyxa till de kanske ett glas juice eller finns inget hemma blir de bara vatten och te.

Så nu är hemmet i ordning och frukosten i magen. Då är de dags att spendera ca 6 timmar vid köksbordet med massa böcker (va sägs om organisationsteori i offentlig sektor, eller från öm hand till kall elektronik) en hel del föreläsningar som ofta resulterar i att jag samtidigt läser bloggar eller tömmer diskmaskinen och sen en hel massa skrivande.
Lunch äter jag framför datorn, ja om de finns nån mat vill säga, annars kanske de bara blir lite youghurt i förbifarten.

När klockan närmar sig halv 4 så får jag varannan vecka äran att ta min promenad runt byn och denna gång tar de nästan 1½ timme att få hem alla barn.
Sen ska maten lagas, inte speciellt spännande med tre hungriga, halvtrötta barn runt benen, men ibland är jag effektiv och förbereder sådant som tar lång tid under dagen (kanske under en föreläsning)

Middaaaaaaaaaaaaaaaa, rutorna skallrar av allt gråt, skrik, Sean Banan också jag som ska försöka få barnen att tvätta händer och sätta sig vid matbordet.
Mitt klokaste tips är att låta ungarna äta först, sen äter jag. På så sätt får dom den uppassning dom behöver och jag får om jag har tur äta varm mat.
Plocka undan, diska, rädda Lillebror från fönsterbräda, lyssna på Sean Banan (igen) hjälpa till här, hjälpa till där, ringa kompisar, packa inför morgondagen och vips är de dags för kvällsfika.

I min värd är de där glamorösa livet inte ett dugg likt mitt, i den glamorösa tillvaron kliver man upp utsövd och glad, tar en snabb vända i duschen innan man sticker iväg till frisören eller fixar naglarna, får massage eller något annat trevligt. Lunchar med vännerna, för att komma hem till ett städat hem och middagen på bordet.

Lägg sen till allt pusslande för att få ihop möten, träningar, jobb (helgjobbandet krockar) så lever jag nog ett liv ganska så likt alla andra småbarnsföräldrars.
Glamoröst eller ej, jag gillare och även om jag skulle vilja känna mig lite piggare och få vara frisk mer än 6 dagar på raken, även om jag önskade att våra helger slapp krocka eller att vabbandet just måste inträffa under en tentaperiod så är jag nöjd och glad över de jag har. Byta med Hollywoodfruarna? Nej tack!