Himlen är oskyldigt blå

I fredags när jag stod nere i Kryppedalen och hörde introt till den här låten vällde alla känslor över mig.
Glädje, ilska, sorg, hopp och förtvivlan allt i en endaste röra.
Jag minns det som om det vore igår.
Älskling jag vet hur de känns, när broar till tryggheten bränns...

Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur de känns, när broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå, är himlen så oskyldigt blå

När vi växte upp, lekte livet vi var evighetens hopp
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli, oförbrukat fri
Somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade och gräset växtre grönt, hela livet var så skönt

Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör, det rår inte stjärnorn för
Älskling jag vet hur de känns, när broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå, är himlen så oskyldigt blå

Frusna på en strand, flög vi med drakar medans tiden flöt i land
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
Himlen var så blå
Nu tar molnen mark, jag var förblindad av att solen sken så stark
Men mina ögon kommer alltid le mot dig, kan de begäras mer av mig

Himlen är oskyldigt blå
Djupaste hav likaså
Att regndroppar faller som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur de känns, när broar till tryggeten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå, är himlen så oskyldigt blå